Varför kidsen kastar molotov-cocktails.
Posted on februari 15, 2008
Filed Under Notiser |
I danska soptunnor, containrar, ett par bilar, en skola och ett rådhus har det brunnit de senaste fem nätterna. Danska medier är snåla med information om händelsernas orsaker och utveckling, men klart är att polisen har gripit både unga invandrare från arbetarområden och personer ur husockupationsrörelsen. I de mer reaktionära medierna talas det om meningslös vandalism och förvirrade ungdomar som går yrkeskriminellas ärenden, i de tidningar som försöker att hålla en politiskt korrekt linje är det istället utanförskap och polisens odiskreta ingripande som ses orsakerna. Båda förklaringar har givetvis mycket lite med verkligheten att göra.
Vid en snabb anblick kan ett par kommentarer fällas. För det första har de massiva kravallerna runt kampen om Ungdomshuset etablerat en repertoar av konfrontativ gatupolitik bland danmarks unga: “piratfester”, demonstrationer, kravaller, ockupationer har allt mer normaliserats som sätt att trotsa den rådande ordningen. Att polisens enorma närvaro i fattiga kvarter och våldsamma övertramp kan utmanas genom en kollektiv motmakt på gatan är något som säkert inspirerats från de franska förortsupprorens angrepp på polisen. De senaste nätternas upplopp och bränders omedelbara utgångspunkt är polisens brutala gripande av en äldre palestinsk man på Nörrebro i fredags, som ledde till att lokala ungdomar protesterade och försökte ingripa. Samtidigt har danska skolelever sportlov, och deras benägenhet att passa på att elda upp sina skolor istället för att hänga på en nedgången fritidsgård är minst sagt imponerande.
Men om detta är starpunkter för kravallerna har de utvecklats längs andra linjer än vad man kanske skulle kunna vänta sig. Istället för genom uttalade politiska krav är det genom handling, välplanerad och koordinerad handling, som ungdomarna kommunicerar sin agenda. De upprepade angreppen på just polisen, journalister och disciplinerande institutioner, samt upploppens spridning, först på Nörrebro, sedan till fler områden i Köpenhamn och vidare till flera städer, visar på att mer står på spel än nya sätt att markera mot polisens övervåld och rasism, vilket många mediapersonligheter spekulerar kring.
En tendens är istället att ur det outalade kravet på en rättvis behandling inför lagen angripa hela den sociala verklighet som bara kan upprätthållas av polisiärt våld och kontroll – det är lika mycket polisens funktion i kapitalismen som polisens faktiska agerande som i praktiken utmanas. På ett plan handlar konfrontationerna om ungdomar från arbetarkvarters vilja att slippa bli trakasserade av poliser - samtidigt går de hela tiden bortom detta och kämpar om att slippa bli kvarhållna i ett liv där valen står mellan kassa flexibiliserade jobb, arbetslöshet och isolering, dubbelt heltidsarbete genom småföretagande med enorma banklån, kriminalitet och ett liv in och ut ur fängelser eller det lotteri det innebär att försöka utbilda sig till ett mellanskiktsyrke. Kidsens agerande är lika mycket ett angrepp på dessa val som ges av kapitalismen och upprätthålls av staten, som mot snutens rasistiska tendenser eller hårdhänthet i fattiga områden. Kravallerna handlar därför om att bryta ner det som håller samhället på plats och får vardagen att flyta på med skolans kategoriserande och disciplin, arbetets söndermalande rytm och polisens och socialtjänstens övervakning, kontroll och våld.
Vad vi kan konstatera är att detta delvis kan ses som en kamp mot det rådande samhället. Samtidigt måste vi fråga var vad det är en kamp för. Olika filantroper kommer säkert att vända det till mobilisering mot rasism, för mer “integration” eller “ett öppet samhälle” eller fler fritidsaktivteter i arbetarområden. Vi misstänker dock att den självorganisering som står bakom gatuaktiviteten i sig själv tenderar att skapa egna former för sätt att leva för och med varandra. Om det är något positivt som kan komma ur upploppen, och deras eventuella ökande intensitet, är det inte ett mindre rasistiskt Danmark (även om vi inte skulle klaga om politikersvin som Kjersgaard fick sig vad hon förtjänade eller asylreglerna blev mindre hårda) utan det tillfälliga skapandet av utsidor till löneslaveriet och kunskapsfabriken, något som bara kan hända när lagen befinner sig under angrepp.
Vi menar inte att laglöshet per definition är bra, utan att angreppet på kapitalismens lagar, när de är framgångsrika, tvingar oss att ställa frågor om vilka våra alternativ är. På samma sätt som en Ungdomshusrörelse i rörelse måste fråga sig själv vad den faktiskt kämpar för (medan ett i subkultur isolerat och institutionaliserat Ungdomshus kan ignorera dessa frågor eftersom friheten bortom kapitalismen är ett tillstånd som antingen utökas eller kollapsar - inte något som finns i sig) måste en revolterande grupp ungdomar som tillfälligt vinner mot kapitalismens ordning och tvångsmekanismer (igen: polis, banklån, soss, disciplin, kontroll.) göra ett val. Antingen kan man gå stärkt in i kapitalismen genom krav på reformer som ger gruppen bättre utgångsläge (”stoppa rasismen”/”bättre integration”) eller försöka organisera sina liv på de andra sätt som uppstår i kampen. Om den första valmöjligheten dominerar har man varit pjäser i några house-niggers karriärmoves, om man går på den linjen riskerar man att krossas av ökad repression, men då har man i alla fall chansen att som kollektiv skapa något bortom det som revolten riktade sig mot. Som alltid är klasskampen både något som sker inom och mot kapitalismen och som vanligt är klassgemenskap både något som sker inom och mot klassamhällets ordning.
Se även tidigare artiklar.
“Radikalare än Ungdomshuset”
Några reflektioner från upploppen på Norrebro
Media skriver vidare om händelserna
* http://sydsvenskan.se/oresund/article301181.ece
* http://sydsvenskan.se/oresund/article301605.ece
* http://politiken.dk/indland/article472397.ece
* http://politiken.dk/indland/article472143.ece
* http://politiken.dk/indland/article472398.ece
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_882839.svd
Comments
2 Responses to “Varför kidsen kastar molotov-cocktails.”
Leave a Reply
| Kulturtips! |
| Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som vi på Kolla! gillar. Exempelvis C´est Bon Anthology, Fabrik, Hjärnstorm och Mana. i samarbete med tidningsbutiken.se |
[…] Kollamag ger en lite längra analys av Situationen i Danmark […]
[…] Kolla! skriver långt och läsvärt om Danmark. […]