Egypten: Massiva polisövergrepp mot oberoende storstrejk
Posted on april 7, 2008
Filed Under Notiser |
Under 2008 sköt de egyptiska matpriserna i taket. Samtidigt så måste 40% av landets befolkning klara sig på mindre än 2 dollar om dagen och var tionde egyptier är arbetslös. Den 6:e april var det tänkt att den egyptiska regimen skulle få skörda vad de hade sått.
Redan lördag natt, så slog egyptiska civilklädda poliser ner den strejk som skulle genomföras på Misr-väveriet i Mahalla. Denna strejk var det planerade startskottet för en massiv storstrejk som landets fattigaste tagit initiativ till och som sympatisörer från medelklassen hjälpt till att sprida med hjälp av email, sms och facebook. Någon ledande organisation eller nyckelgestalt har inte gått att finna. Och det muslimska brödraskapet, landets största oppositionella grupp, har deklarerat sina sympatier för de strejkande, men var samtidigt mycket tydliga med att de inte har varit inblandade. Trots att storstrejken kvävts i sin vagga så drog folk ut på gatorna i massiva demonstrationer(troligtvis både planerade demonstrationer som med eller utan info om utvecklingen på Misr-väveriet gick av stapeln i.a.f. samt mer spontana demonstrationer) men slogs brutalt ner av polisen.
Trots att demonstrationer, till skillnad från strejker, är tillåtet i Egypten(precis som Kina så har Egyptens regim bara en laglig fackförening, som i sin tur står helt under enpartistatens regim) så arresterades hundratals demonstranter. Kända kritiker av den egyptiska regimen arresterades också systematiskt(ett medvetet sätt att göra sig av med all opposition inför det kommande valet, enligt Human rights watch). Det kaos som uppstod, tillsammans med en sandstorm som svepte över landet, gjorde det dock möjligt för landets medborgare att delta i strejken, genom att stanna hemma och säga att man till följd av kaoset på stan inte vågat bege sig till jobbet. Trots att regimen lyckades om inte slå ner iaf osynliggöra storstrejken och samtidigt bura in många av landets dissidenter, så finns det ändå en del ljusglimtar i historien. Söndagens händelser kommer, om möjligt, att få folk i egypten och runt om i världen, att tycka ännu sämre om det nationaldemokratiska partiets regim. Egyptens bloggare har också visat genom sitt agerande att folk från medelklassen ibland kan vara fullt kapabla att gå i landets fattigastes ärenden, utan att själva försöka sätta dagordningen eller kontrollera formen för klasskampen.
Mer info:
Aljazeera english sändningar om händelsen kan ses här:
Tidningar:
Comments
7 Responses to “Egypten: Massiva polisövergrepp mot oberoende storstrejk”
Leave a Reply
| Kulturtips! |
| Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som vi på Kolla! gillar. Exempelvis C´est Bon Anthology, Fabrik, Hjärnstorm och Mana. i samarbete med tidningsbutiken.se |
[…] i tusental, men inte en aktion som sker i gemenskap. Var och en agerar för sig själv. Söndagens strejk i Egypten kanske pekar på nåt liknande, med hjälp av facebook och sms organiserar man en strejk […]
Livsmedels- och bränslepriserna stiger över hela världen vilket skapar oroligheter på många platser runtom. I vår del av världen utgör livsmedlen omkring 15–20 procent av våra utgifter men för sämre lottade proletärer ligger de på närmare 50 procent. Vi behöver bara enkel matematik för att se att det i det här läget blir minst sagt besvärligt när priserna på dessa livsnödvändiga varor fördubblas. I Argentina utspelar sig en konflikt mellan jordbruksproducenterna å ena sidan och regeringen och andra grupper, ickejordbrukande delar av befolkningen, å andra sidan gällande skatten på export av mat.
Jag tror att det ofta kan vara vettigt att betänka vad våra klassfienders kommentatorer (de smartare av dem såklart) säger om värdsläget och därför är jag en trogen The economist-läsare.
Folkliga protester mot livsmedelspriserna pressar regeringar som Argentinas eller Thailands till att förbilliga maten genom att begränsa exporten. Frihandelsvurmare som de är visar The Economist med sin sedvanligt kaxiga argumentationsstil på hur den protektionistiska politiken som begränsar exporten bidrar till att höja livsmedelspriserna ytterligare för dem som har oturen att tvingas importera maten. Samma tidnings kritik mot etanolproduktionssubvensioneringen (där de delar Fidel Castros analys) tycker jag är tänkvärd, åtgärder som alltså drar undan jordbruksproducenterna från att odla majs och gå över till bränsleproduktion, vilket höjer priserna.
Vi kan se några av produktionssättets motsättningar i ljuset när vi reflekterar lite grann över det dubbla faktum att de låga livsmedelspriserna som rått tills ganska nyligen höll fattigbönderna nere i sin fortsatta oändliga fattigdom och att läget nu inte ens blir bättre då de plötsligt kan få mer pengar för vad de producerar eftersom detta sätter ännu större massor i knipa. Hå hå, ja ja, jag slänger in ett litet citat på slutet:
”Men, i allmänhet är dagens protektionistiska system konservativt, medan frihandelssystemet är destruktivt. Det bryter upp gamla nationaliteter och driver fram motsättningen mellan proletariatet och bourgeoisien till sin extrema punkt. Med andra ord skyndar frihandelssystemet på den sociala revolutionen. Det är endast i denna revolutionära mening, mina herrar, som jag röstar för fri handel.” (Karl Marx, I frihandelsfrågan)
precis. den dominerande konflikten skiftar hela tiden mellan att vara inom den produktiva, den distribuerande och den reproduktiva sektorn. i vissa fall sker klasskampen om löner, i många andra fall om priser. värt att påpeka att just kamper om mapriser tenderar att ena annars uppdelade proletärer lokalt (även om de kan sättas mot varandra globalt) - det spelar ingen roll om du är snickare eller städare om din lön knappt räcker till förnödenheter.
ett bra exempel är hungrkravallerna 1917 där fackens roll nästan helt trängdes undan av lokala kommitteer och informellt ordnade hungermarscher där alla arbetare organiserades tillsammans - så var det också det närmsta revolution vi har kommit i sverige.
Bra kommentar av Peter, det är viktigt att påpeka att rörelsen är ett globalt fenomen som även påverkar situationen i väst. Speciellt i Italien har löner sjunkit samtidigt som priserna på matvaror tryckts upp, problemet är så stort att Gordon Brown tagit kontakt med Japans premiärminister Yasuo Fukuda och föreslagit att han som ordförande i G8 ska ta initiativ till en FN-konferens för att “lösa” problemet.
Speciellt verkar det vara ett stigande problem med mat- och hungerkravaller (och relaterade konflikter) i Afrika, inte bara i Egypten då utan även i Burkina Faso, Elfenbenskusten, Mauretanien, Senegal och Kamerun. Priset på spannmål har stigit 42% sedan 2007, matpriserna 35% och mejerivaror med 80%. (Intressant att notera är att man såg en liknande stegring av vete, spannmål o.dyl. innan de två världskrigen.)
Detta beror antagligen på att staters investering i jordbruk globalt sett minskat drastiskt de senaste 10-15 åren, men även biståndet till jordbruk har minskat drastiskt, tydligen låg bidrag till jordbruket på runt 20% av bidragssumman under 80-talet, till runt 3 procent idag. Inte konstigt att bonderörelser i latinamerika har varit så aggressiva de senaste åren, jag hade själv en MST:s ledare hemma hos mig för några år sedan och det var oerhört intressant att höra om deras kamper. Det var tydligt att de arbetade mycket för att sätta press på regeringen och därmed producera reformer som man väl på sätt och vis skulle kunna kalla “statskapitalistiska”. Det vi ser i Bolivia är också ett exempel på att bonderörelser sätter tryck på att staten skall investera med i jordbruket. En kamrat från England tipsade om att ledane ekonomer talar om att keynesianismen är på väg tillbaka, säkert en överdrift men det är ändock intresset att se hur staterna fortfarande har en oerhört viktig roll för politiken. Jag tror inte att det är omöjligt att vi får se en mer protektionistisk och statligt inriktad kapitalism framöver.
Ursäkta svenskan där, inlägget skrevs i all hast och jag glömde även länka till de här intressanta artiklarna;
http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/2007/11/13/ncosts113.xml
http://www.time.com/time/world/article/0,8599,1717572,00.html
http://econ.worldbank.org/WBSITE/EXTERNAL/EXTDEC/0,,contentMDK:21665883~pagePK:64165401~piPK:64165026~theSitePK:469372,00.html
[…] underskrifter!), de danska pedagogernas mobilisering mot det nya löneavtalet och förra veckans strejk i […]
Mycket läsvärda och givande kommentarer!
Gällande facklig kamp kontra hungerkravaller så skriver Geof Elley(Professor i samtidshistoria) en intresant bit om detta i Fronesis nummer 25-26(alltså senaste numret vid dags dato) gällande det tyska kommunistpartiet KPD.
Texten nedan berör kvinnorna i partiets kamp mot stigande matpriser mellan 1919 och 1923 (och är tagen från s.126-127 i numret)
“protesterna urartade också i upplopp med plundring av mat, skor och kläder och sammandrabbningar med polisen. KPD försökte forma aktiviteterna för sina egn syften genom att bilda “kontrollskommitteer” baserade på arbetarplatsråd för att bevaka de lokala priserna, vilket gjorde kopplingen till kvinnornas direkta aktioner otydlig. Sådanna kommiteer hade variade ursprung, bland annat sammanslutningar av arbetarråd på stadsnivå, lokla fackförningar, massmöten på stora företag och informella grupper av arbetare och hemmafruar. Men de påtvingas typiskt nog KPD:s egna strukturer. Partiet band kvinnornas stridbarhet till arbetarplatsråden, vilket underställde dem(de manliga) fabrikasarbetarnas “klasskamp”. Av de 840 delegaterna på arbetsplatsrådens nationella kongress i november 1922 var bara 16 hemmafruar och 16 arbetande kvinnor. Kvinnornas gräsrotsaktivism koopterades och förstelnades i byråkratiska strukturer. Den fristående kvinnorörelsen degraderades till stödtrupp åt de gamla strategier som baserade sig på fabriken”